...för Oscar Magnusson. Något stressad och småsvettig berättade han att han arbetat in i det sista. De knäskurade flera hundra kvadratmeter trägolv natten innan invigningen. Inte rädd för att slita hund...inte rädd för att sticka ut...inte rädd för att göra annorlunda och slå världsrekord och bjuda in några av världens främsta fotografer. Dessutom magisk glaskonst av Kjell Engman. Väl värt att besöka.
Människorna på landsbygden får ta del av konst i världsklass och storstadsborna får besöka den vackra landsbygden i Värmland. Det blir liksom bra för båda parter, menar Oscar Magnusson som driver Sliperiet i Borgvik. Det finns ingen anledning att säga emot.
Konst i världsklass, Värmlands landshövding Kenneth Johansson, Värmlands kändissamling och hurrarop. Så var årets utställning på Sliperiet i Borgvik, Grums invigd. Det var egentligen bara kungafamiljen som fattades. Istället kunde man köpa uppläggningsfat designade av hertigen av Värmland - prins Carl Philip. Vi får vänta ända till den 22 augusti innan Hans majestät konungen kommer till Grums. Oscar Magnusson(Sven-Ingvars) har återigen överträffat sig själv. 100 procent bra. 110 procent värt att besöka.
Jag tror ju alltid att Mimmi har ringt fel när hon ringer och frågar om jag vill vara med och visa hennes kläder för publiken/kunderna på 80 personer. Men när jag väl kommer dit är det jättekul. Duktig designer och alltid välarrangerat.
900 ambassadörer för att främja kvinnor företagande i Sverige gör skillnad. Genom att våga vara "ta-sig-försam" kan det inspirera andra till att våga göra det de är ämnade för. Både EU i Bryssel och USA, med Hillary Clinton i spetsen, har sneglat på Sveriges ambassadörer och skapat ett eget koncept. Skulle 50 procent av företagen i Sverige drivas av kvinnor skulle det ge cirka 75 000 fler jobb. Kan du ens föreställa dig hur resultatet skulle kunna bli ute i resten av världen? 1987 fick Sverige den första kvinnliga vd:n i ett börsnoterat företag. Idag, 25 år senare, finns det 14 kvinnor. En svindlande snabb utveckling?? Eller?? Framåt går det...men sakta. Och utan både män och kvinnors insatser haltar det. Idag har varit en energifylld dag med många fina förebilder och bra inlägg.
Ute blåser det halv storm och inne sitter jag och försöker att samla ihop mig kring en artikel. Inte lätt idag. En dag med många störningsmoment som besök och telefon. Men jag skulle inte vilja vara utan ett enda av dem. Bra dag. Har du någonsin försökt att vika ihop en 6x4 meters presenning i halv storm ensam? Det gjorde jag och höll på att fara iväg rätt över skogen. Nej...det finns ingen fisk som ser ut så...men färgerna ville att den skulle se ut så.
Innan vi började klättra upp mot bergstoppen passade jag på att gå in på toaletten. Väl utanför stod en äldre dam i kappa och höll hårt om sin handväska. Hon snörpte med munnen och lät mig veta (fast jag bara förstod några ord av hennes sjungande italienska) att: – Signore...du har gått in på fel toalett. Det här är damernas. Då var det nästa läge att ta fram den enda klänning jag hade med mig i min 18 kilos packning (cykel, kamera, mat och ombyte inkluderat). Tänkte också tillägga att jag var "mamma till quattro fantastico babini". Men jag avstod. Istället lyfte jag upp mina behag så gott jag kunde i ett försök att se lite kvinnlig ut, utan att lyckas. För hon vände på klacken och gick snabbt ut till sina väninnor igen. Stackars chockade dam.
Precis som i Andalusien ligger alla städer på toppen av något berg som man ska klättra uppför i någon timme. Därefter susar man ner en och en halv mil på bara tjugo minuter. Här är det sagobyn Capalbio som vi ska upp till....och det var sanna mina ord värt mödan. Italien...Italien och ännu mer Italien.
Så blev det eftersom jag och Jorma bestämt oss för att åka på en liten cykeltur. Vi startade i Pisa. Cyklade och åt oss genom den toscanska landsbygden. Cyklade runt ön Elba där Napoleon var i exil under 1814 och 1815. Sällan har jag mött så många trevliga människor och ätit så mycket god mat. Det är lätt att bli avundsjuk på italienarnas sätt att umgås, laga god mat och ha tillgång till alla dessa fantastiska råvaror.
...med de långa naglarna. Efter tre dagar på cykeln och lite mekande så var naglarna väck. Att vara fin går inte om man ska göra saker på riktigt. Men det var kul den stunden det varade. Oavsett hur jag såg ut så tog jag mig 650 km på cykel från Pisa till Rom, runt ön Elba och några vändor upp i bergen. I våra Skruvstad IK Cykel-tröjor rullade vi in på Petrusplatsen. Vinkade till påven Fransiskus och vände tillbaka till Pisa igen. Fin tur i regn, hagel, motvind och rusk. Perfekt cykelväder.
I julas fick jag en jättefin present av mina tre barn som jag inte har hunnit använda för än idag. Men idag fick det bli...och det har ställt till lite praktiska bekymmer. Jag skulle för första gången i mitt liv få gå till en salong och få manikyr och långa, blanka, fina naglar på mina fingrar. Jättetrevligt och lärorikt. Vilket konsthantverkt det är. Om ni bara visste hur många lager som ska läggas på, slipas och lackas. Nu sitter de där....och mina händer blev som nya. Men greppet att ta, sättet att arbeta blev helt nytt. Hur gör proffsen när de ska hacka en lök, skala en morot och öppna alla förpackningar när naglarna sitter ivägen???? Ja, inte vet jag. Så nu sitter jag här vacker, men handikappad och knappar in bokstäverna med bredaste punkten på mitt finger. Skynda långsamt är mitt nya motto.
I kväll har Affärsnätverket Julianorna och Clarorna från Årjäng varit på besök hos Granne med Selma....som är just granne med Selma Lagerlöfs Mårbacka. Sussie Eklunds affärsidé är att ha kafferep med hembakade kakor och kaffe. Inte som ett vanligt café. Snarare kan grupper boka sig, det går att delta i kurser som hon anordnar, möhippor, dop och mycket mer.m Hon blev liksom företagare av en slump för att hon startade en blogg. Kafferepet serverar hon med en berättelse i stallet. Från att ha varit ett gammalt stall med plats för femton hästar till att idag vara en plats att njuta av ett möte med andra människor, en kopp kaffe och lite hembakat. Inspirerande. Du kan läsa mer om Sussie på hennes inredningsblogg - http://grannemedselma.blogspot.se/
Amanda siktar verkligen imponerande högt. Hon är ganska ny inom sporten sedan hon bytte från fälttävlan i häst för några år sedan till att köra enduromotorcykel i skogen. Hon siktar på att vara topp fem i Sverige, och på senaste SM i Östersund knep hon en hedrande femteplats. Om några veckor åker hon till Bussi Sul Tirino i Italien för att göra upp om den första EM-deltävlingen. Där ska hon vara i en hel månad för att träna och tävla. Under vardagarna går hon annars sista året på Sportfiskeakademien i Forshaga. De3 stöttar henne helhjärtat i satsningen och ser till att hon kan anpassa sina studier så att hon ändå kan tävla och träna i topp. Vad tror n om det? Hundra kilo motorcykel mot sextio kilo Amanda på tuffa banor i skogen. Starkt säger jag.
Förra helgen avgjordes Pimpel SM i en av Vänerns vikar - Grumsfjorden. I fyra timmar fiskar de. Den som har fått mest fisk när slutsignalen gått vinner. Vinnaren plockade i år upp 7,9 kilo av dessa små tusenbröder. Med tanke på att de var runt 600 deltagare så blev det några kilo. Jag fiskar gärna...men måste erkänna att just att tävla i isfiske inte lockar mig...alls.
Går det att få till det mesta...bara det inte blir för blankt och fint för då blir det tråkigt. Det är precis som med allt annat det måste finnas kontraster,som han sa Johannes Ittens. Han tillhörde Bauhausskolan på 20-talet och menade att kontraster skulle ligga till grund för all kompisition. Ljus - mörker, mycket - lite, kvalitet, kvantitet. Till och med det som inte ögat ser, simultankontrast. Men det är en annan skola det.
Behöver jag säga att jag gillar att arbeta med silver.
