Stillingson på Trossnäs
Stillingson
Stillingson är efter Stedinger och undan Fee S.
Farfar: Sandro Hit
Morfar: Sion
Så mycket glädje son han har tillfört familjen. Skämtsamt brukar vi kalla honom för "vår snygga dumma brat".
Nu är han till salu och vi hoppas på att han kan göra någon annan familj lycklig genom att ge bra resultat i dressyren.
Varför vi säljer honom??
Han är för stor och Sofie är för liten. Hur enkelt som helst.
Långsamt framåt
Sammanfattar dagen ganska bra.
Dagen är grå och allt det som ska göras tar tid.
Jag lever ett liv utan kamera och det är tuffare än man kan tro.
En isfläck förra vintern och objektivet slog i isen och gick sönder, medan jag låg och sprattlade med benen rätt upp i vädret. Ett liv med mobilkamera och utan min Nikon gör att bilderna och artiklarna blir få.
Nya objektiv är på gång, och nya idéer ligger och väntar.
Trots att vi får skjuta upp Australien ett tag känns det rätt bra.
Förresten....vart tog snön vägen?? Skidorna är vallade och jag står startredo.
Livet - är det så det är?
Så är det nytt år och nya t
ag igen.
Vi är plötsligt i mitten av januari och ljuset börjar komma tillbaka....på ett sätt.
Pappa Åke är hemma och får den bästa möjliga vård han kan få av min fantastiska mamma.
Värme, trygghet, god mat och frihet att gå ut och mata kossorna, lägga i pannan och hämta posten om han vill.
Prognos? Ja, med en tumör av sorten gliom blastom finns det bara en utväg.
Men nu är det på det viset att det hör till det där lilla paketet som kallas Livet.
Vi föds och vi dör. Där emellan vet vi just ingenting.
Förresten så tycker jag personligen att det är inte döden som är värst - det är det eviga avskedet.
Till de mer värdsliga ämnena kan jag med glädje notera att äntligen fick ridsporten plats på idrottsgalan.
Så mycket slit som ligger bakom Rolf- Göran Bengtssons framgång med sin hopphäst Ninja la Silla, och de framgångar han har haft, då är man värd folkets röst om Jerring-priset.
Ingen snö inom rimligt skidavstånd i år. Desto mer skridskois på Portilasjön. Men nu är det så att efter att grannarna sänkt traktorn efter att ha plogat is på sjön, och själva badat kallt i minus 22 grader förra vintern, så är folk i allmänhet lite försiktiga innan de ger sig ut på isen.
Vi hade egentligen planerat att vi skulle ha landat i Perth, Australien, i måndags för att cykla en månad.
Men eftersom livet kom emellan så får det vänta en stund.
Om vi har lagt ner planerna på att cykla Down Under??? No way!
I dag hejar vi på småkronorna
(Bild: Färjestad BK)
I natt spelar Sverige mot Ryssland och då är det väl självklart att vi sitter uppe och tittar på Klefbom & Brodin.
Kicki och Håkans grabb från Hammarö och Stefan och Kristinas grabb från Edsvalla.
Heja Sverige!!
Det är detta som kallas livet
Idag är jag ledsen.
Som ni har märkt har jag inte skrivit mycket under hösten.
Det beror på att min pappa har varit dålig. Det började med en ambulansfärd till sjukhuset några dager efter min femtioårsdag. Stroke, hjärtstopp och en "tia", sa de när han kom in.
Pacemaker och massor av mediciner som skulle kunna ta kål på en elefant...men inte på min pappa.
Tio veckor har gått. Tio kaotiska, veckor och idag har man konstaterat en hjärntumör som inte går att göra något åt.
Idag fick vi inte besöka honom för han var "orolig". Han vill bara hem. Hem till kor, traktorn, skogen och allt annat som gör honom till en hel människa.
Låt mig bara vara ledsen en stund så kommer jag att skriva igen.
Det är detta som kallas livet.
Tung dag idag
Så är det med livet. Man föds och man dör. Vad som händer där emellan vet man inte.
Idag fick vi ta bort vår älskade Smokie Joe. Han hade som, alla skimmlar, fått cancer och det fanns just ingenting att göra. I dag sörjer vi. I morgon är det säkert en bättre dag, fast med ett stort tomrum efter en fantastisk ponny.
Koskötare för en dag
Det har varit mina sysslor idag. Stall och kossor.
Pappa Åkes balgrip var trasig och kossorna var hungriga.
Snälla grannen Leif lånade ut sin traktor till mig och jag fick köra storbalar.
Riktigt roligt faktiskt.
Livet på landet är omväxlande och jag gjorde just allt annat än det jag skulle . Inte för än fem på eftermiddagen började min arbetsdag framför datorn, men vilken bra dag det blev.
Det var en fin dag idag
Alla ambassadörer för kvinnors företagande träffades idag på Carlstad Conference Center vid Klarälvens strand. Det var en trevlig dag med utdelning av Vilja-stipendiet och landshövdingen Eva Eriksson.
Årets Vilja-stipendiat blev silversmeden Britt Aronsson från Gåsborn. Tjejen som började som lärling och tillslut blev guldsmed. Nu arbetar hon med slaggsten, koppar och silver från gruvorna i Filipstadstrakten. En check på 25 000 kronor ur landshövding Eva Erikssons hand och äran.
Grattis Britt. En av alla dessa fantastiska människor som finns i Värmland.
Eftermiddagen....stalltjänst och hovslagare Veronica på besök.
Viktiga saker på gång
När det är dags för femtioårsaktiviteter då är det på blodigt allvar.
Här har det precis varit prisutdelning för rallycrossracet kompisarna emellan och du ska inte tro att någon släpper på gasen. Nej, här är det gasen i bott mot mål för att få den där eftertraktade bucklan...och äran.
Grattis alla duktiga förare.
Det gäller att hålla tungan rätt in munnen
Snygg parkering grabbar
Femtioåringarna duggar tätt nu
Nu är det bara skojiga dagar. Alla runt omkring mig fyller femtio och då får man göra bara roliga saker.
Denna gång rallycross på Kalvholmen i Karlstad. Sedan skulle det ha blivit segelflyg, men ställdes in eftersom molnbasen var för låg. Istället middag, bastubad och bad i Vänern.
Trevligt.
Morgonrutiner
Vi har så fina morgonrutiner i Portila.
När jag tar ut hästarna från stallet på morgonen sitter alltid Kinkan och lilla Matilda i sovrumsfönstret och väntar.
När vi kommer förbi öppnar de fönstret så att hästarna får sticka in mulen i sovrumsfönstret. Pussa, klappa, lägga kinden på den mjuka manken och mata med äpple. Till slut vinkar hon av oss med ett leende som är obetalbart och lägger huvudet på sned.
Visst är väl det lilla i livet alldeles underbart?
Upp är det enda som gäller
