Soffan
Ja...så var det soffan som jag ställde in i vardagsrummet som födelsedagspresent till min man.
Den kom visserligen en månad för tidigt, men den kom i rättan tid.
De andra sofforna har vi släpat runt på i 25 år.
Nu fick det vara nog.
Katterna har inte accepterat den än, eftersom den luktar fel.
Men det är lika bra det, för snart kommer de sylvassa klorna att vässas i soffan och då blir det andra bullar av.
Idag fick jag svaret på varför min tidigare arbetsledare på flyget kunde konstatera att jag inte passar i krig.
Min far talade om att han är precis likadan. Vaddå göra som folk säger...om de har helt fel. Nähä du!
Vår akvarellinstruktör, Geir Yttervik, kallar mig, mamma och min syster för "starka kvinnor".
Men det är mer för att vi inte vill kännas vid att han har tänkt ut en placering åt gruppen redan innan vi kommer.
Det första vi gör när vi kommer in i målarsalen är att ta tag i borden och dra runt dom tills vi hittar en plats som känns bra.