Så tog sagan slut

Den 5 februari tog sagan slut.

Återigen kom det bevis på att vi inte styr livets gång. Tidigt på morgonen somnade pappa Åke in efter några veckors tid av sjukdom. Två dagar före jul åkte vi in till sjukhuset eftersom han inte kunde prata ordentligt. Elva dagar senare hämtade vi hem honom med diagnosen elakartad hjärntumör. De sista fem veckorna fick han vara hemma hos sin familj, i det hus han föddes för snart 80 år sedan. Mamma Gerd var vid hans sida, precis som hon har varit de senaste 55 åren, till dess att han tog sitt sista djupa andetag och for vidare, och alla barn och barnbarn var där under hela dagen i söndags.. Han hade det så bra han kunde ända till sista dagen.

 

Gråt inte vid min grav

JAg finns inte där

Jag finns i solens

spegelblänk på fjorden

Jag finns i vindens lek

över sädesfälten

Och när du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst du hör
Så gråt inte vid min grav
Jag är inte död
Jag har bara gett mig av

 


Lizton och Elina

Elina har fått en ny vän.
Pojkar göre sig ej besvär. Här är det hästar som gäller.
Lizton är fem år och uppfödd på Lilleruds Naturbruksgymnasium.
De har tänkt sig en framtid tillsammans inom hoppning, och de passar jättebra ihop.

Jag älskar vintern

Egentligen är jag en sommarmänniska, men jag måste faktiskt erkänna att vintern är alldeles underbar också. Precis som pappa Åke alltid sa: – Den tionde februari kommer ljuset tillbaka och då finns det hopp om liv igen.
Snarare är det så att efter den tionde februari går det inte att låta bli att älska vintern.
I Portila finns det just ingen snö denna vinter så vi åker till Hovfjället i Torsby och njuter av bra skidspår, få människor och den alldeles fantastiska naturen.