Optimist eller pessimist - det är frågan det

– Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid, sa Agneta Håkangård från Skåre för 20 år sedan och lånade ut jordnötter till sex fattiga bönder i Zambia.

Och med en dåres envishet har hon sedan dess grävt brunnar, byggt toaletter, startat demokratiarbete, lyft kvinnornas ställning, fått byborna att röra vatten och lera för att bränna till tegelstenar och sedan bygga en skola som ska utbilda människorna ur fattigdomen. Med andra ord en oförbätterlig optimist.

Nu finns det de som skarpt ogillar den där typen av människor som hela tiden ser möjligheter och livet från den ljusa sidan. Försäljare, livscoacher, kommunikationskonsulter och framgångsrådgivare som kommer med käcka tillrop får dem att må dåligt. De tycker att de är glättiga och pladdriga och brukar bara stå ut med den typen en kort stund. Det måste man ju ha förståelse för, men vad gör man då om man till födsel och av ohejdad vana faktiskt är optimist?

– Måste du vara så onödigt positiv hela tiden, sa en arbetsgivare till mig då jag fortfarande var en människa med anställning.

Jag har aldrig tänk på att man kan vara onödigt positiv tidigare. Inte ens när jag träffade Agneta. Det har inte någonsin funnits i min värld att en motgång kan vara något negativ. Snarare har jag funderat på vad det är meningen att jag ska lära mig när allt går emot mig. Långt senare har jag förstått att det finns de som tänker annorlunda.

Jag vet inte vilken bokstavskombination jag möjligen har. Jag kan bara tacka mina föräldrar att jag föddes med denna egenskap. För vissa delar av personligheten är medfödda och andra delar kan vi påverka något. Men i stort får både du och jag lära oss att leva med det vi har fått. Om man nu ska tro forskningen.

Nu är det inte så att en optimist är någon som går omkring med ett lyckligt leende tvärs över ansiktet genom hela livet. Nej, det är snarare en inställning till livet om att allt alltid blir bättre efter motgångar, nederlag och all frustration. Vissa dagar har jag faktiskt funderat på vem det är som testar mitt tålamod där uppe när allt krånglar. Men det rubbar inte min grundsyn på livet.

Som optimist förväntar jag alltid positiva saker oavsett vad som händer. Motgångar är snarare en utmaning och något ytterst tillfälligt, framgångar en självklarhet. För en pessimist är det ofta tvärt om. När jobbiga saker inträffar känner de sig maktlösa och tycker att det alltid händer just dem. De känner inte att de kan förhindra, förändra eller påverka. Och sina tidigare misslyckanden ser de som ett bevis på att de kommer att misslyckas igen. Lycka och framgång det är tillfälligheter så varför förändra sig när allting ändå skiter sig?

Nu är det nog så att motgångar har alla människor. Skillnaden ligger snarare i hur man hanterar dem. En positiv syn på livet handlar om att fortsätta handla i stället för att ge upp direkt. Positiva tankar och handlingar föder fler positiva tankar och ger personlig utveckling. Motgångar ger, för en optimist, en möjlighet att bli en erfarenhet rikare. Denna inställning i livet lönar sig ofta både i privatlivet och professionellt hävdar forskningen.

Hur har det då gått för den obotlige optimisten i Zambia? Jo, nu hjälper hon genom kooperativet ZASP, Zambian Agricultural Sustainable Project, som hon startade 20 000 människor i området kring Lundazi till ett bättre liv. Sida lyfter ofta fram projektet som ett föredöme för bistånd som verkligen fungerar. Detta måste väl ändå vara ett gott bevis på att entreprenörskap mår bra av en rejäl dos optimism? Eller vad tror du? Vill du jobba på din optimism är ett tips att skriva upp tre positiva saker som hänt under dagen. Detta är bara ett av många sätt att reflektera över allt bra som händer under en dag.