Sju veckor utan internet

Men tack vare en snäll, klok och kunnig granne är jag tillbaka sedan julaftons morgon.
Jag trodde inte att de skulle vara möjligt att klara sig utan internet. Det var det inte heller. Jobbmässigt har det varit en katastrof. Hur ska man kunna driva företag om inte den grundläggande infrastrukturen fungerar.
Lägg till detta minus tjugo grader i åtta veckor. Frusna vattenledningar, trasig mobil, havererad spis, dammsugare, torktumlare och vattenkokare tillsammans med ett par decimeter snö så blir livet ganska tungt.
De senaste sju veckorna har jag mest sprungit som vaktmästare och fixat trasiga saker.
Till det roliga hör att min syster Sara har fått en liten dotter, Markus har kommit hem från Kiruna och jag har hämtat Elina (på bilden) från det snörika Skåne-land.

Den ofrivillige fastighetsskötaren

Och jag som trodde att jag var kommunikatör.
Det är jag inte alls. Jag är den ofrivillige fastighetsskötaren som snällt går ut och röjer snö med traktorn, värmer upp frusna vattenledningar med byggfläktar och varmluftspistol och fixar med den trasiga icke fungerande bredbandsuppkopplingen. Dessutom ingår i tjänsten att sköta familjens bankärenden då de inte kan eller inte orkar föra över pengar på sina konton eller betala familjens räkningar när ingen annan gör det.
Hur blev det så här?? Kom det med graviditeten??
Men trots alla oönskade arbetsuppgifter är det i alla fall vackert som ett vykort ute. Det blir man glad av att se.
Idag när jag tog kort var det någon slags frostig sepiafärg bort över skogskanten. Novemberljus när det är som allra bäst.