Vägen hemma


Min barndomsväg (vägen på bilden är inte min väg hemma utan den som går genom Fisketjärn) hade ett mjölkbord där Pappa Far körde ner mjölkflaskorna varje morgon med mjölkkärran. Jag och min lillebror Nikke brukade åka med. På dagarna satt vi på mjölkbordet och skrev upp registreringsnummer på bilarna.
A-någonting - då var bilarna från Stockholm.
S-någonting - då var bilarna från Värmland.
P-någonting - då var bilarna från Älvsborg.

Är man inte autistisk när man lägger konstiga saker som registreringsnummer, telefonnummer och födelsedagar på minnet? Själv var jag en mästare på Finn Fem Fel.
Autist?? Tja...inte som jag vet....men vad vet jag.

Denna bild är från Fisketjärn.

Kommentarer:

1 Anonym:

Fantastiskt fin bild! Ja, det är det jag avskyr, att jag framstår som en inkompetent brud som inte kan eller vill göra något med bilen. Saken är ju den att jag vet ju exakt vad jag ska göra, bara det att styrkan och smidigheten inte hänger med.



Som tur är så har jag en förstående sambo som brukar serva mig med allt som har med bilar att göra. Ibland ( som idag ) så har jag fått bita i det sura äpplet och be om hjälp.



Tycker du har en bra inställning vad gällande dina döttrar, min pappa har lärt mig och syrran allt det där också.



God natt!

2 Anders:

No, no, no.

Vägen hemma, I started to read and then looked at the picture and then read the first sentence. That's not your road, that's mine.

Oh, you got me there, when I read through the whole text and came to the end.



But you are right, a little bit further up the road we also had a dock for the milk cans and me and my sister used to sit there checking out cars and license plates.

Sometimes it could be quite a wait between the cars on this scarcely populated road.



That's also where the little grocery van used to stop (red or maroon I think it was) and we ran across the front yard with a 25 öring and bought each a kokos boll. Hmm, those were delicious but only a memory left when we came back to the house.



On the well manicured lawn in the fore front is where the road used to run when dad was young but when the big timber trucks started to arrive and they had to make a sharp 90° turn around the barn, taking a piece off the roof every time, they decided to move the road and straighten it out.



Kommentera här: